Divas Blodbad

I dag åkte vi in till veterinären för att göra en ny ACTH-belastning för att kolla hur hennes cushingmedicin fungerar. Vi kom in runt 2 och Diva hade då varit fastande sedan i går på kvällen. Väl framme på kliniken skulle de försöka sätta nål på Diva och det var då allt gick åt helvete. Sköterskan var inte direkt den bästa jag träffat. Efter ca 12 försök kallade hon på veterinären och då var det liksom för sent.

Diva hade fått blödningar under skinnet där de försökt sticka henne. De gjorde tre försök till och det var så kladdigt. Alla kärl bara sprack eller så kom hon inte rätt med nålen. Det var verkligen blod överallt. Blod på hela bordet, blod i Divas päls, blod på mina händer, på veterinärens händer, på sköterskans händer och till och med i mitt ansikte. Luften var mättad av den tunga metalliska blodlukten.

Diva var ju så klart superledsen. De försökte sätta den förbannade kanylen i alla hennes ben och det gjorde ju ont så klart, men det var ingenting jämfört med hur ont det gjorde i mitt hjärta när jag tvingades hålla fast min älskling medan de skadade henne utan att ens vara i närheten av att lyckas. Det enda de fick var röret till att kolla elektrolyterna och levern och njurarna.

Som sagt efter femton försök gav de upp och lindade in Divas tassar och ben i bandage och vi fick boka en ny tid om en vecka. Jag bokade in vår favoritsköterska till nästa besök. Hon känner Diva och mig och är verkligen mjuk och försiktig. Tror det kommer gå bättre då.

Nu är vi äntligen hemma. Diva har ätit och nu ligger hon här alldeles utmattad och sover djupt i min famn. Stackars lilla vovve. Jag hatar att hon ska tvingas utsättas för detta. Det gör ont i hela mig. Önskar att det var jag i stället. Jag är lika svårstucken men jag hade hellre tagit de där 15 sticken i mig i stället. Jag hade hellre gått igenom detta själv än att tvingas utsätta min baby för samma sak igen.

//Divas matte Therese