Jag blev så orolig i morse när Matte packade in Zorro i transportburen och jag inte fick följa med. Jag gnällde högt så att matte skulle förstå att hon glömt mig, men hon sa bara att vi kommer snart igen och sen åkte de iväg. Då kom jag ihåg att matte berättat att idag var det ju dagen då Zorro skulle till doktorn och operera bort kulorna så att han slutar kissa på våra saker och slutar försöka jucka på mig hela tiden. Då tyckte jag det var skönt att han var borta! När matte sen kom hem igen trodde jag Zorro skulle vara tillbaka men han var inte med. Matte berättade att Zorro var kvar hos doktorn och att vi ska hämta honom senare. Hon berättade också att han hade ylat efter henne när hon lämnade honom och att matte hade blivit så ledsen då. Usch, jag är nästan glad att det inte var min tur denna gången.
Resten av dagen har jag bara njutit av att få äta utan att bli störd, få sova i fred och få leka med mina nallar i fred. Men nu börjar jag längta efter honom. Gick en runda innan och kollade så att han inte kommit hem medan jag sov, men huset var fortfarande tomt. Jag saknar min lilleman.
//Diva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar