Agria suger & hundarnas morgon

Lilla Diva blev inte bättre på 10 mg så efter ännu en diskussion med veterinären så har vi ökat hennes dos till 20 mg uppdelat på morgon och kväll och nu börjar jag se resultat igen. Hon är piggare, gladare, äter bättre och hinkar inte längre flera deciliter vatten om dagen. Phuh, så skönt det känns.

Något som inte känns lika bra är att Agria krånglar med ersättningen. De har valt att läsa Divas journal som fan läser bibeln och tolkat den därefter. Men nu verkar det som att det kanske löser sig trots allt då veterinären skulle kontakta handläggaren och även skriva ett intyg om när hon insjuknade. Jag avskyr Agria, så ett hett tips är om ni någonsin ska försäkra era djur så välj något annat bolag. Så fort Zorros bindningstid går ut så flyttas han till Sveland. Jag menar det är ju helt sjukt att man betalar nästan 4000 om året och att de ändå ska krångla?!!

Här kommer lite bilder från de små busarnas morgon:

Diva med sin råtta:


Så här arg blev hon när Zorro försökte ta den:


Zorro tog ett ben i stället:


Diva blev trött efter att ha försvarat sin råtta och slocknade:


Då gick Zorro till korgen i köket och somnade han med:


//Therese

Lilla sovtrollet

Kan man se mer avslappnad ut?


Diva i sin "shnyg-korg"

Divas sjukdomsresa

Det finns inget värre än när de små är sjuka. Ingen skulle behöva gå igenom det, varken hund eller ägare. Det knäcker en inifrån och ut.

Jag är rent ut sagt skiträdd att förlora Diva. Jag vet inte vad som är bäst, ska jag lyssna till veterinären och hennes prover, eller ska jag lyssna på min instinkt och Divas beteende? Jag är så rädd för att göra fel, fatta fel beslut och att det blir mitt fel om något händer Diva oavsett vilket beslut jag fattar och jag känner mig så ensam i hela situationen!

Men i början av veckan fick jag verkligen nog. Jag såg hur Diva bara blev sämre och sämre och kände samtidigt hur min ilska växte så i raseri ringde jag kliniken och var beredd på att skälla ut dem för att de gett mig felaktiga råd (ni vet hur man kan bli arg när man egentligen bara är orolig) men gissa om jag kom av mig när veterinären höll med mig!!!

Nu har vi startat medicineringen igen sedan i Onsdags fast med en lägre dos.

Jag har hittills inte sett någon förbättring hos min lilla älskling men jag ger det till efter helgen sedan blir det ett nytt samtal. Hon svarade snabbt på insättningen förra gången, likaså reagerade hon väldigt snabbt när vi satte ut medicinen. Min veterinär trodde att vi kanske skulle behöva öka upp startdosen ytterligare för att få effekt.

Jag vill att hon ska må bra. Jag vill ha tillbaka min tuffa, modiga, busiga lilla vovve. Just nu är hon bara trött och passiv. En liten prydnadshund. Och det krossar mitt hjärta! Diva är mitt allt och det är hemskt att se hur dåligt hon mår dag ut och dag in. Att inte kunna göra något är nog det värsta.

Jag önskar att det fanns någon att vara arg på!

Diva och Cushings

Det tar aldrig slut! Veterinären ringde i morse för att ge besked om provsvaren på Divas acth-stimulering som vi gjorde i veckan. Fick besked om att nu var Divas kortisolnivåer för låga så vi måste göra ett uppehåll med medicinen en vecka och därefter ska vi börja om med en lägre styrka och tio dagar efter starten ska en ny acth-stimulering göras för att se om dosen stämmer bättre.

Jag blir tokig!!!!! När veterinären ringde var jag alldeles yrvaken så jag tog bara emot informationen. Men nu när jag tänkt efter börjar jag ifrågasätta vad hon sa. Jag har själv legat på sjukhus med väldigt låga kortisolvärden och när jag hade det så var jag enormt sjuk. Jag kunde varken äta eller dricka, hade svåra magproblem, svimmade konstant, var utmattad och hade ont i hela kroppen.

Diva mår kanonbra. Hon äter normalt, leker på eget initiativt jättemycket med Zorro, sover mindre, är pigg och glad och har verkligen inga problem med magen. Jag skulle lätt säga att jag inte sett henne må så här bra sedan hon var unghund.

Jag har en känsla av att något inte stämmer här. Jag ska ringa kliniken i morgon och be dem läsa upp hennes provsvar och även se till att få diskutera detta med "min" veterinär. Veterinären som ringde upp vet jag är på kliniken under upplärning och hon lät osäker på rösten när hon berättade.

Jag vill vara hundra procent säker på att detta stämmer innan jag avbryter hennes behandling och i dagsläget är jag tyvärr inte det.

Och att utsätta Diva för ännu en omgång med prover om bara 2 veckor känns inte särsilt bra om det visar sig att jag fått felaktiga uppgifter om hennes värden. Hennes beteende talar så starkt emot veterinärens besked. Alla ni som har en nära relation till era hundar vet att man känner på sig väldigt tydligt hur hunden mår!

Varje acth-stimulering med comp-prover går på 2000 och vi är uppe på över 6000 redan sen Divas utredning påbörjades!! Har skickat papperna till Agria men ännu inte fått tillbaka några pengar. Skit samma egentligen vad det kostar, hon är värd varenda krona, men jag vill vara säker på att inga undersökningar görs i onödan om någon klantat sig.

Sorry att det blev så långt, men det är mycket som snurrat i huvudet idag!

//Therese

Rädd för vetten

I morgon ska jag till veterinären igen. Jag är lite rädd för att de ska göra mig illa igen med nålen. Matte har sagt att de ska sticka mig igen men att det inte ska göra lika ont och gå över snabbt annars skulle matte säga till dem på skarpen.
Håll tummarna för mig i morgon!

//Divis

Mysig dag

I dag var matte extra svag för oss. Efter alla hemskheter den senaste veckan fick vi idag en massa lyx. Matte hade handlat 2 sorters tuggben och ett stort paket mjuka godisar och sen fick vi vars en kattleksak med något prassel i. Jag fick en elefant och Zorrovalpen fick en apa. Vet inte vad hon ville säga med det *fnys* Sen slocknade Zorro och matte passade på att fota honom! Han har verkligen ärvt min förmåga att sova i skumma ställningar. Se själv:


//Diva

Divas Blodbad

I dag åkte vi in till veterinären för att göra en ny ACTH-belastning för att kolla hur hennes cushingmedicin fungerar. Vi kom in runt 2 och Diva hade då varit fastande sedan i går på kvällen. Väl framme på kliniken skulle de försöka sätta nål på Diva och det var då allt gick åt helvete. Sköterskan var inte direkt den bästa jag träffat. Efter ca 12 försök kallade hon på veterinären och då var det liksom för sent.

Diva hade fått blödningar under skinnet där de försökt sticka henne. De gjorde tre försök till och det var så kladdigt. Alla kärl bara sprack eller så kom hon inte rätt med nålen. Det var verkligen blod överallt. Blod på hela bordet, blod i Divas päls, blod på mina händer, på veterinärens händer, på sköterskans händer och till och med i mitt ansikte. Luften var mättad av den tunga metalliska blodlukten.

Diva var ju så klart superledsen. De försökte sätta den förbannade kanylen i alla hennes ben och det gjorde ju ont så klart, men det var ingenting jämfört med hur ont det gjorde i mitt hjärta när jag tvingades hålla fast min älskling medan de skadade henne utan att ens vara i närheten av att lyckas. Det enda de fick var röret till att kolla elektrolyterna och levern och njurarna.

Som sagt efter femton försök gav de upp och lindade in Divas tassar och ben i bandage och vi fick boka en ny tid om en vecka. Jag bokade in vår favoritsköterska till nästa besök. Hon känner Diva och mig och är verkligen mjuk och försiktig. Tror det kommer gå bättre då.

Nu är vi äntligen hemma. Diva har ätit och nu ligger hon här alldeles utmattad och sover djupt i min famn. Stackars lilla vovve. Jag hatar att hon ska tvingas utsättas för detta. Det gör ont i hela mig. Önskar att det var jag i stället. Jag är lika svårstucken men jag hade hellre tagit de där 15 sticken i mig i stället. Jag hade hellre gått igenom detta själv än att tvingas utsätta min baby för samma sak igen.

//Divas matte Therese

Diva - morgondagens veterinärbesök

Imorgon ska vi tillbaka till veterinären med fröken Diva. Vi ska göra en ny ACTH-belastning för att se hur hennes medicin Vetoryl mot Cushings fungerar. Med andra ord ska vi spendera totalt 2 timmar i väntrummet under morgondagen! mysigt värre.... Men får ladda upp med en tidning och lite läsk så kommer det säkert gå bra!

Jag vet av erfarenhet att Diva kommer sova bort tiden i mitt knä. Så länge inga katter visar sig. Diva älskar katter och blir fullkomligt tokig så fort hon ser en katt. Hon vill hälsa på dem och mysa med dem för hon tror att alla katter är Lusse (familjens katt) Dock är inte hennes kärlek till väntrumskatterna besvarad. :)

Jag tycker att hon verkar må så mycket bättre!! Hon har medicinerats i 11 dagar totalt nu och jag ser verkligen förändringarna! Hon är mycket gladare och betydligt piggare. Dricker mindre, kissar mindre, orkar mer och jag tycker det ser ut som att hon gått ner lite i vikt. Ska bli intressant att se imorgon om provsvaren överrensstämmer med mina iaktagelser.

Diva kommer alltid vara min lilla prinsessa och jag älskar henne från djupet av mitt hjärta och jag gör vad som helst för att hon ska må bättre.
Mina hundar är mina barn och jag skulle gå genom eld och lågor för dem! Fast jag vågar inte ens tänka på hur mycket jag lagt ut i veterinärkostnader på mina pälsungar de senaste veckorna. Brr! Men det är de värda :)

//Therese

Zorros Kastrering - Sammanfattning

2009-10-07 kl 09:22

D-Day

Nu har vi lämnat Zorro till veterinären för hans kastrering och det var skitjobbigt att lämna av den lilla sötnosen! Han skakade och darrade, men jag hade med hans blå filt och bäddade till honom i veterinärburen där han skulle vara innan ingreppet. Pratade länge med sköterskan innan vi åkte därifrån. Hon kom så väl ihåg när han föddes, hon var nämligen med under kejsarsnittet när Zorro kom till världen! Det känns bra att han är i trygga händer men det var hemskt att åka därifrån. När jag gick ner för trappan hörde jag hur min lilleman ylade! Usch det högg till rejält i mitt mammahjärta!

2009-10-07 kl 13:12

Om en timme ska vi hämta lilleman, två kulor fattigare! Hoppas att allt gått bra och att han inte har alltför ont. Åh vad jag saknar min lille vilding! Huset är alldeles tomt och tyst nu när han inte är hemma. Älskar min valpis!
Diva har inte gillat att Zorro varit borta. Hon får ingen ro, utan söker igenom hela huset för att försöka hitta sin pojke. Hon har letat under alla sängar, soffor och fåtöljer, men utan resultat och det märks verkligen att hon saknar honom!
2009-10-08 kl 01:44

En slagen hjälte

Phuh vilken dag! Det var ett ynkligt litet knyte vi hämtade på kliniken i eftermiddags. Han måste ha strut på sig i 10 dagar och han vantrivs med den. Han ser så olycklig ut. Jag plockade av den när vi kom hem och höll ett extra öga på honom i stället. Jag har bäddat med en extra madrass i vardagsrummet så att jag kan hålla koll på honom, så i natt sover jag på golvet med mina små :)

Diva blev överlycklig och alldeles exalterad när jag öppnade transportburen och hon såg att Zorro var hemma. Hon hoppade, dansade runt, stod på bakbenen och gnydde av glädje! Sedan tog hon itu med att tvätta hans ögon och ansikte väldigt noggrannt innan de somnade tillsammans i en liten hög!

Lilleman har nog haft ganska ont idag och mått lite dåligt av narkosen. Nu har han äntligen fått ro och ligger och slumrar bredvid Divisen. Han är så söt, min lilla pälsunge!



2009-10-09 kl 17:47

Valp i strut

Nu har Zorro slocknat på det fulaste täcket i världshistorien. Det härstammar från det glada 70-talet och är en klenod jag hittade ute i garaget en kväll när jag var frusen. På den tiden kunde de verkligen göra sovsäckar. Den är superskön, mjuk och varm! Zorro verkar må bättre, idag busade han till och med en stund innan struten skulle på igen. Stackare, han lider verkligen av att tvingas gå med plastskärmen runt huvudet. Så fort han får den på sig blir han apatisk och slocknar.




2009-10-10 kl 19:56

Återbesök

Det gick bra hos veterinären för Zorro idag. Allting läkte som det skulle och med lite tur slipper han struten redan på Onsdag. Vi fick till och med beröm för att såret läkte så fint. Veterinären menade på att det betydde att vi skötte struten och inte fuskade. Hahaha han skulle bara veta hur mycket lilleman sluppit sin strut, men då har jag haft ett vakande öga på honom. Han har fått klåda i öronen så nu ska vi behandla dem med pevarylpuder 2 ggr/dag tills klådan ger med sig. Tydligen ganska vanligt att de får kli av struten, det blir liksom lite instängt för öronen och varmt och fuktigt!

Zorro betedde sig verkligen som en liten marodör i väntrummet. Han skällde och ylade i falsett på allt och alla som kom in genom dörren eller passerade fönstret. Givetvis satt det sura tanter i väntrummet som snörpte på munnen av missnöjen tills den liknade en kattrumpa. Man kunde riktigt se vad de tänkte "- jahaja, där har vi en ung tjej med en sån där, vad heter det nu, tjivava, och ingen pli har hon på den! Nej tacka vet jag min golden som aldrig säger ett ljud"

News flash damen, om någon sövt ner dig och skurit loss en del av ditt underliv så skulle du också bete dig en smula uppskärrat om du tvingades återvända till brottsplatsen. Och anledningen till att din j-a golden inte säger något är att den är så hunsad en hund kan bli. Nej hellre en chihuahua med lite ös i än en hund som är undergiven och rädd för sin egen matte. HA!



2009-10-11 kl 12:27

Slutet gott allting gott

Idag är Zorro helt sig själv igen. Han verkar ha vant sig vid att ha strut och är inte alls ledsen längre utan busar glatt vidare även om han krockar med bordsbenen! Han är pigg och glad, äter som en häst, busar med Diva och jagar katten. Och myser. Myser. Myser. Myser. Han kommer och riktigt gosar ner sig tätt intill mig och vill bli kliad och kelad. Så har han inte gjort förut så det verkar som att det här ingreppet har stärkt bandet oss emellan. Han är fortfarande en smula trött mellan varven men jag tror det beror på hans smärtstillande. Han har varit så duktig sedan han kom hem. Inte en enda markering inomhus. Ingenting. Jag är så stolt över min lilleman!!! :)

//Therese

Zorros Dag

Idag har jag varit hos doktorn för att han skulle titta på mitt sår. I onsdags skar doktorn mig i pungen och snodde mina kulor. Doktorn sa att allt läkte kanonfint och att jag med lite tur skulle slippa struten på Onsdag. Jag längtar så mycket. Jag hatar den här struten. Dum-strut! Doktorn tittade också på mina kliande öron och de var helt okej, men han tyckte vi skulle pudra dem med pevaryl för att de ska sluta klia så det har vi gjort!

När vi kom hem lät matte mig slippa struten och jag låg i hennes knä och blev kliad i timmar medan hon tittade film. Jag tyckte det var så mysigt!
Mamma har myst med mig också, tvättat mig och legat nära. Sedan lagade matte mat och vi fick en tallrik ris med köttfärs att dela på och det smakade smaskens.

Nu är vi jättetrötta alla tre och ska mysa och se på TV resten av kvällen. Jag fick nyss min smärtstillande pilla och nu är jag lite dåsig.
Det var roligt att få skriva själv idag! Matte och mamma hälsar

//Zorro

Zorro på bättringsvägen!

Nu börjar Zorro må lite bättre. Idag har vi busat en liten stund och jag har tvättat hans ögon och öron noga innan han fick på sig struten igen! Det är viktigare än man tror! Det sägs att den andra chihuahuan i världen kom till för att tvätta den förstas öron och det ligger nog något i det där! I morgon ska lilleman till doktorn igen och bli undersökt för att se hur allt läker. Jag ska till doktorn på måndag och kolla om medicinen för min cushings funkar som den ska. Vi har varit väldigt trötta idag och det har matte också varit. Så vi har myst i soffan heeeela dagen!

//Diva